Pride. Foto: Scanpix
Förra veckan pågick Pride i Stockholm och andra ställen runt om i landet. En viktig rörelse som belyser människors lika värde i vårt samhälle. Själv firar jag inte Pride. Nog för att jag skulle kunna stå längst fram i Pridetåget och dansa i takten av rytmerna som blir signum för tolerans. Det är dock inte på ett sådant sätt jag vill manifestera mitt ställningstagande för öppenhet och rätten till sina egna val. Det gör jag hellre genom att över huvud taget inte bry mig om händelser som Pride.
En gång i Paris kom en kvinna fram till mig och ville ge mig en blomma. ”I dag är det internationella kvinnodagen och därför ska du ha den här blomman, du är en fantastisk kvinna!”
Jag tackade nej till blomman. Jag har många gånger funderat på vad jag hade velat säga till henne. ”Vad vet du om det? Såvitt du vet kan jag vara en avskyvärd kvinna” eller ”Jo, tack det stämmer, och jag förtjänar en stor bukett rosor varje dag”. Det sistnämnda är filosofin jag lever efter. Spektakulära människor förtjänar att uppmuntras året om. Då kvittar det vilket kön eller sexuell läggning de har. För att citera den fantastiska BBC-serien ”Absolutely fabulous”: ”Du är en fabulös varelse, baby!”.
Jag vill inte säga att HBTQ-personers och kvinnors rätt till jämlikhet är samma konflikt. Det är omöjligt då personer som identifierar sig med dessa grupper lätt blir stoppade i kategorier och med det kommer generalisering. Generalisering är farligt, individualisering är realistiskt. Pride är fantastiskt och det skulle vara ett välkommet inslag med en lokal parad i Skellefteå. Jag skulle nog kunna ta emot en blomma på internationella kvinnodagen också om det gör någon glad, men det är varken det eller parader som ger oss rätten till våra egna liv. Att rycka på axlarna och säga ”vad är det för speciellt med att vara flata?”, det är också att kämpa för ett tolerant samhälle.
Micaela Molin
Spektakulära människor förtjänar att uppmuntras året om.