Norrans redaktion: Att kunna skriva väl

Hur vi ger och tar emot meddelanden har verkligen förändrats genom åren. Numera är det mycket sällan jag läser något som är skrivet med en vanlig penna. En vacker handstil anses inte längre nödvändig, och det var länge sedan både betyget och ämnet välskrivning försvann. 1975 kom ett påbud från Skolöverstyrelsen att alla skolbarn ovillkorligen skulle lära sig skriva "svensk normalskrift". Det var en stil helt utan krusiduller och med sparsamma bindningar. Det var till exempel helt förbjudet att göra öglor på bokstäver med staplar. Även siffrorna blev normalskriftens offer vilket innebar att de skulle vara så raka som möjligt, samt att det lilla strecket mitt på sjuans mage skulle bort. Därmed blev sjuan lätt att förväxla med en etta. Tvåan som jag alltid tyckte såg ut som små glasögon blev en enkel uppochnervänd krok.

Som barn på 50-talet tyckte jag mycket om ämnet välskrivning, och i en särskild bok med lutningspapper lärde jag mig varje snirklig utsmyckning. Efter normalskriftens intåg blev min handstil aldrig mer sig riktigt lik. Vid ett tillfälle satt jag som vuxen och gjorde anteckningar under en föreläsning när en okänd kvinna som satt bredvid mig, tittade ner på mina anteckningar och viskade: "Om du går med det där papperet till apoteket tror jag att du får ut något lugnande".

Att min krönika idag handlar om skrift beror på att "snigelposten" här om dagen kom med ett vackert vykort föreställande vita näckrosor. På baksidan fanns en uppmuntrande hälsning, skriven med en jämn och vacker handstil. Tack Margaretha!

Om trenden att maila, sms:a, twittra, instagramma, facebooka mm håller i sig, så kommer ett handskrivet vykort i framtiden att vara mycket exklusivt. Något som vi, precis som min mormor, sparar i ett vackert vykortsalbum.

Christina Ohlsson

Därmed blev sjuan lätt att förväxla med en etta.