Jag skrev ett antal krönikor om studenten före sommarlovet 2014. Studenten var en jätterolig upplevelse som jag fick dela med alla klasskamrater och även min pojkvän. Men sen började livet. Det riktiga livet. Det där skolan tydligen ska förbereda oss för från sekunden vi sätter foten i klassrummet den där första dagen på lågstadiet. Jag har sett människor omkring mig göra både fantastiska och mindre roliga övergångar efter studenten.
Tjejen som gick frisörlinjen, men innerst inne bara drömde om att få bli makeupartist kom in på en exklusiv utbildning inom just det. Tjejen som drömde om modellivet hamnade på OKQ8. Killen som drömde om att få skapa musik och dela den med världen flyttade söderut för att läsa musikproduktion. Tjejen som drömde om att bli professionell pianist på heltid gav upp den drömmen och fick heltidsjobb inom hemtjänsten.
Att se människor förverkliga sina drömmar kan vara det vackraste, attraktivaste och roligaste som finns. Men att se människor ge upp sina drömmar skär i hjärtat lika intensivt som att se någon förlora en livslång kärlek. För det är vad våra drömmar är för oss, kärlek. Vi befinner oss i ett tidigt stadium av våra förhoppningsvis långa liv. Du kanske inte har drömjobbet just nu, men alla framgångsrika människor började någonstans, eller hur?
Själv gör jag mig redo för att söka journalistik på alla Sveriges universitet medan jag utvecklar min musik på sidan om. Motgångar kommer alltid försöka slå omkull oss, men det är viktigt att vi lär oss att omvandla dessa motgångar till motivation istället. Inget kommer på ett silverfat, men om vi jobbar hårt och aldrig ger upp så lönar det sig alltid i slutändan. Alltid. Det mest uttjatade mottot som finns kan även vara det viktigaste att komma ihåg: ”If you can dream it you can do it”.
Jasmine Said
Att se människor ge upp sina drömmar skär i hjärtat.