För en tid sedan tog jag steget in i maktens korridorer. Den plats där de livsavgörande besluten tas, där kampen för det goda i samhället ständigt förs. Jag blev en av Sveriges tusentals fritidspolitiker.
Jag är en av alla dessa som tar ledigt från jobbet för att sitta en hel dag och prata skola, snöröjning, äldreomsorg och gatubelysning. Ja, du fattar nog resten själv.
Jag är en av de som tillbringar dagarna, eller snarare mina lediga kvällar, innan mitt sammanträde med att läsa buntvis med handlingar, handlingar med rubriker som ”Kvalitetsredovisning 2015 för barn- och grundskolenämnden” eller varför inte kioskvältaren ”Huvudöverenskommelse för samarbete mellan Skellefteå kommun, Norsjö kommun och Västerbottens läns landsting 2015-2018.”
Där har vi en riktig bladvändare! Som pricken över i så är inte mitt engagemang semesterlönegrundande så jag tappar ett par semesterdagar varje år.
Så, varför håller jag då på med detta? Ja, säg det. Ibland undrar jag själv, men det bottnar naturligtvis i en tanke om att jag någonstans kan medverka till något som blir bättre för oss i kommunen. Hitta gemensamma idéer som för oss till ett lite bättre samhälle att leva och bo i. För att inte tala om alla dessa sköna, engagerade och kunniga människor jag träffar, såväl inom som utanför mitt parti.
Det är människor som vill väl och som förvånansvärt ofta har samma slutmål som jag, kanske bara en annan väg dit.
Så nästa gång du sitter där och säger ”Hur fasiken tänkte dom nu? Det där kan jag göra bättre!” så har du förmodligen rätt.
Ta då genast kontakt med det parti som ligger närmast din verklighet och berätta för dem att du upptäckt att de behöver din hjälp. Du kommer att bli mottagen med öppna armar, det lovar jag!
Torbjörn Häggmark
Hur fasiken tänkte dom nu? Det där kan jag göra bättre!