Jag tittade frustrerat på de slitna kartongerna som bildade ytterst instabila skyskrapor i det lilla köket på ungefär fem kvadratmeter. Två av kartongerna låg framför mig och jag hade med en suck kollat igenom alla skåp och vrår för att hitta någonting som skulle kunna tryckas ned i lådan. Det fick varken vara någonting för stort eller för litet, nästan som Tetris alltså. Fast i verkliga livet.
Efter att jag hade funderat ett tag så insåg jag att flera av flyttens faser kan liknas vid ett Tetris-spel. Till en början gäller det att pussla ihop hur själva flyttandet ska gå till och några av de frågor som dundrar igenom huvudet är: När får vi nycklarna? När ska vi boka släp? Har vi en bil? Sedan kommer den delen av flytten som faktiskt känns som ett Tetris rent fysiskt: packandet.
För det första så gäller det att lista ut var alla kartonger ska få plats i lägenheten samtidigt som du ska kunna röra dig från sovrummet och till köket utan att behöva ha en fysik som en gymnast. För det andra gäller det att på ett smart sätt packa alla flyttkartonger och det var just nu den delen som jag frustrerad försökte lösa. Två skyskrapor av flyttkartonger var redan byggda och en till var på gång, men den skulle först bli klart när jag hade listat ut vad jag kunde fylla det där tomma utrymmet i lådan med.
I Tetris är alla bitar kvadrater, något som gör det relativt lätt att få delarna att passa ihop med varandra. Så ser inte verkligheten ut. Hur lägger man en lampa med en skärm bredvid en boll så man på ett smart sätt kan utnyttja hela utrymmet i den rektangulära kartongen för andra saker?
Ja, även om inte verkligheten är uppbyggd av kvadrater så såg jag ändå hur utrymmet kunde användas - genom att trycka ner en kudde och tejpa igen lådan precis innan den skulle gå sönder. Som någon sa: Vad kan inte lite silvertejp lösa?
Lina A Andersson
Tejpa lådan precis innan den går sönder. Vad kan inte lite silvertejp lösa?