Det är morgon någonstans i Europa och fortfarande mörkt. Hon har klivit upp tidigt efter en sömnlös natt och hon våndas över det som måste göras i dag. Men det finns egentligen ingenting som kan hålla henne tillbaka, hon har bestämt sig. Hon har tagit beslutet för sin egen och för hennes barns framtid.
Vägen kantas av militärer och nervöst sänker hon sin blick och ökar takten. Fler rädda skuggor ansluter och tysta skyndar de gatan fram. Till slut når hon fram till den byggnad som varit hennes mål. Utanför skjuter soldater i luften för att hålla mobben borta. Panikslagen tränger hon sig igenom detta hav av skanderande människor och den totala skräcken har gjort henne illamående. Kön ringlar sig långsamt framåt, allt medan hånfulla ord haglar över de som tagit ställning. Till slut når hon fram, nu är det hennes tur vid valurnan. Just i dag, just här och nu, är hennes röst faktiskt värd något.
Själva går vi kanske till valurnan på söndag. Jag skriver kanske för om vädret blir fint väljer många av oss att göra något helt annat. Det gjorde nämligen majoriteten av oss svenskar vid förra EU-valet. Då valde mer än varannan svensk att ligga kvar på sofflocket, undertecknad inkluderad, vilket jag inte är stolt över.
Men ärligt talat, vi kan tycka vad vi vill om EU, det vi med säkerhet vet är att det åter hörs stöveltramp på Sveriges och Europas gator. Nu försöker högerextrema grupper i EU skapa en egen partigrupp vilket ger dem större makt och ekonomiska resurser i form av partistöd. Bland anhängare till de här grupperna så är röstdeltagandet näst intill 100 procent. De röstar till ett EU-parlament som i allra högsta grad påverkar min och din vardag. Bör vi inte ställa oss själva frågan, är vår demokrati verkligen så självklar att vi har råd att stanna hemma på söndag?
Mikael Karlsson
Just här och nu, är hennes röst faktiskt värd något.