Jag tillhör ett resesällskap. Ett resesällskap bestående av medelålders män. Män som jag verkligen tycker om. Män som gärna gör saker och ting lite annorlunda och män som minst sagt är annorlunda. Vi är alla annorlunda som individer också. Vilket gör det extra bra.
I höst åker vi igen. Till Spanien. Det blir i vanlig ordning en väldigt blandad resa. Just nu innefattar den basket-VM, Alhambra, vandring i Sierra Nevada och ekologisk olja till frukost.
Trots att vi är olika så försöker vi också vara lika. Det kan säkert uppfattas som fånigt, men vi beställer alltid resekläder. Det ska vara lika. Likadana pikétröjor och likadana axelbandsväskor var beställda då jag kom på den briljanta idén att vi skulle köpa likadana basketlinnen.
Efter att ha dammsugit nätet på sidor hittade jag lösningen i Kina. Ett snyggt coolt linne, som enligt min fru kanske var mer fånigt, kostade nästan ingenting så jag mailade försäljaren, Ms Vita.
Det var bara ett problem. Jag förstod inte vilka måttenheter det handlade om. De kinesiska måtten på M, L, och XL var annorlunda och jag kollade runt på sidor på nätet och försökte få svar. Jag blev sjukt missnöjd över beslutet att välja något annorlunda och det gick så långt att jag försökte räkna ut längderna i gamla kinesiska måttenheter, jag satt till och med och ritade upp hur tröjorna skulle se ut när längden var 72, bröstvidden 57, nackomkretsen 42 och midjemåttet 35.
För alltså, vem är 42 runt nacken och 35 runt midjan?
Till slut, efter att ha skickat och mottagit 24 mail och rivit mitt hår, så insåg jag att det stod, väldigt litet på typ kinesiska, ½ efter midja och bröst. Lösningen visade sig helt enkelt vara centimeter, fast gånger två, och jag fick lära mig att allting som är annorlunda inte alltid behöver vara annorlunda.
Förutom i resegruppen då. Men där är det ju bara som det ska vara.
Det gick så långt att jag försökte räkna ut längderna i gamla kinesiska måttenheter.