Karriärcoachens logg: Del 71 - försiktig framtidstro
Under en period var min arbetsplats i ett kontorshotell där jag delade gemensamma ytor och fikaraster med ett gäng andra företag från väldigt olika branscher.
Många branscher som jag inte ens hade koll på att de fanns, åtminstone inte i den utsträckningen. Det är intressant i sig men det jag tänker ta upp här är hur olika man kan se på saker
En av de som jobbade där och ofta drack kaffe med oss var väldigt hockeyintresserad. Det kanske inte sticker ut i Skellefteå, men han var väldigt hockeyintresserad
Hade varit AIK trogen under de många och långa mörka åren och fick nu vara med när vi tagit steget tillbaka till högsta serien igen.
Förutom jobbet skulle jag tro att det mesta handlade om hockey.
Han såg allt. Läste allt. Tänkte på och analyserade allt. Förutom jobbet skulle jag tro att det mesta handlade om hockey.
Det är något speciellt att lyssna till människor som med sådan uppslukande inlevelse berättar sin historia och om sina upplevelser kring sitt favoritintresse - oavsett ämne - att det blir intressant.
Men denna man, luttrad av de många åren utanför hockeyns finrum, lät sig glädjas över framgångarna med påtaglig försiktighet.
Här jinxas ingenting, vi räknar poäng ner till kvalplats oavsett tabelläge. Allt kan hända.
Men när AIK ledde serien stort vid ett juluppehåll, vi hade tre spelare i poängtopp och stod för ett bländande spel med fyra producerande femmor vågade jag mig ändå på att kolla om det nu inte gick att slappna av.
”Men du, nu måste det väl kännas bra?”
Svaret kom snabbt:
”Ja, nu ja. Men nästa år då försvinner Rundblad, Lindström …”
Visst har vi tron på framtiden, vi Skelleftebor, men med hockeyn får det räcka med ett ”Nå, det där var inte så himla jättedåligt” efter gulden.
Stefan Berg