Julen närmar sig med stormsteg. Det är bara en vecka kvar till julafton, sju dagar som kommer att gå fort. För många är det en stressig tid, det ska bakas, handlas julklappar och julpyntas. Men jag lovar dig, trots att det inte blir hemmagjorda köttbullar eller om du glömmer dumlen i dumlekakorna så blir det jul i alla fall. I all denna hets är det lätt att glömma bort varför vi firar jul, och vad som egentligen är viktigt oavsett om vi är troende eller inte. Och det som är viktigt är att få dela gemenskap. Vara tillsammans kan man vara trots att det blir knytkalas, trots att inga julklappar byts eller om julgranen redan börjat barra.
Dockan som saknade en arm var den finaste julklapp hon någonsin fått
Julen är också tiden då vi ser mer av all vänlighet som finns i vårt samhälle, i vårt land och på vår jord.
När min mamma var liten bodde hon och mormor i ett fattigt område och några julklappar var det aldrig tal om men det var inte det viktigaste. Det viktigaste var att alla nära och kära samlades. Sedan kom fantastiska Röda Korset till hennes hemstad och delade ut julklappar till barnen som inte annars skulle fått någon julklapp. Hon berättade alltid för mig när jag var liten att den där dockan som saknade en arm var den finaste julklapp hon någonsin fått. Det har jag tänkt mycket på, det var en medmänniska som hon inte hade någon aning om vem det var som gjorde en beundransvärd insats och delade med sig av det hen ägde.
Här i Skellefteå finns det otroligt många fina initiativ men lite extra vid jul. Bara för att nämna några så samlas det ihop julklappar till familjer, det anordnas julmiddagar dit alla är välkomna och vi skänker pengar som aldrig förr till välgörande ändamål. Vårt gemensamma syfte är att vi aldrig får glömma våra medmänniskor, ett gemensamt mål vi borde ha oavsett om det nalkas juletider eller inte.
Alexandra Andersson