Jag kan inte skryta om bra gener då jag bär BRCA1-mutationen men generna min mormor bär är överlevargener.
Tänk er en kort (143 centimeter), tandlös gumma som har tjockt permanentat hår som färgas en gång i månaden i en skrikig röd kulör.
Min mormor arbetar två dagar i veckan och hon bor i en lägenhet på femte våningen utan hiss. Förutom att arbeta ser hon till att hennes syskon som fortfarande lever har det bra så hon hälsar ofta på dem. Hon är också lite grand av en skvallercentral (förlåt mormor) och håller koll på vad som händer i alla släktingars liv och vem som är tillsammans med vem i kändisvärlden.
Mobiltelefon tycker hon är slöseri med resurser
Det bästa hon vet är Coca Cola och tv-serien Glamour. Men man kan inte anklaga henne för att vara modern, en mobiltelefon tycker hon är slöseri med resurser och att betala räkningarna på nätet är ett dumt påhitt. Men modig är hon, hon var till exempel en av de första i sin generation som öppet protesterade mot de orättvisor som HBTQ-personer blir utsatta för.
Jag glömmer aldrig när hon berättade om en av sina bussresor. Hon skulle åka lokalbuss på Rhodos, där hon bor, men hon missade bussen så hon bestämde sig för att gena till nästa hållplats och förhoppningsvis komma fram före bussen. För att ta sig dit fick hon kasta sig över stängslet till en hage och sedan springa över hagen till getternas förvåning och sedan klättra över en stenmur. Hon lyste av stolthet när hon berättade att hon hann.
Denna kvinna kallas ”Rock star” av sin familj och sina vänner. Min mormor har just fyllt 87 år och jag inser vilken tur hon har haft som fått vara så frisk, då hon aldrig varit sjuk i något allvarligare än gallsten. Och nu i dagarna ska jag skämma bort henne med restaurangbesök och kall Coca Cola Zero. För nu är det tills hennes förfäran slut med vanlig Coca Cola då jag är rädd om hennes socker.
Alexandra Andersson