27 oktober var dagen då Skellefteå stod i full vinterskrud. Som en del av er redan vet går jag emellanåt att finna i en taxibil, och alla samtal med kunderna den dagen handlade om snön och kunderna uttryckte sig rätt lika ”inte redan”, ”tusan vem ska skotta”, ”tur jag köpt ny skoter i år” och ”var är plogbilarna?”.
Jag var inte sämre, vi flyttar till hus om en månad och får vår första skottningssäsong på länge. Snabbt sms till maken ”har vi allt vi behöver för att hantera snön?”. Tystnad någon timme sedan ett pling med texten ”vad tror du om Gran Canaria några månader?”. Den inställningen sade allt om vem vi kommer finna i snöhögarna på gården. Inte kommer det vara Simon och inte heller katten Kurre som uttrycker stor skepsis mot snön.
2018 fanns det rapporter om att det var ovanligt mycket snö på många håll runt om i landet och tredje februari hade vi utsett en vinnare och priset gick till Gåltjärn som ligger väster om Härnösand, där mätte då snödjupet 175 centimeter. Håller tummarna att vi i Skellefteå inte behöver möta det snödjupet då jag gärna vill kunna tillbringa kvällarna med något annat än snöskottning och grymta ”varför”.
En annan fördel är att man kan sitta inomhus med filt och en kopp te.
Men nu till fördelarna med snön: Först ut är; det är så vackert, Sverige blir som ett fantastiskt vintersagoland. På andra plats kommer givetvis ljuset, äntligen blir det lite ljusare och även i byarna, som till exempel Storbrännan där kommunen bestämt sig för att ha lite väl mörkt, kan man äntligen se något i alla fall dagtid.
Sedan är skidor inte fy skam, och för många andra ligger skoteråkning högt upp på topplistan över vinterns fördelar. En annan fördel med kallare grader är att jag kan sitta inomhus med en filt, en kopp te och en god bok och skylla på att det är för kallt för att gå ut. Fördelarna väger nog upp nackdelarna trots allt.
Alexandra Andersson