Crosses at a war memorial stand in front of the dawning sky at Muhi, 167 kms northeast of Budapest, Hungary, on Easter Sunday, April 5, 2015. (AP Photo/MTI, Zsolt Czegledi)
För ett tag sedan var jag i Stockholm och mellan alla möten unnade jag mig en riktigt fet lunch på en hamburgerbar.
När jag sitter där, galet nöjd med flottiga fingrar blir jag nästan omkullsprungen av polis-och ambulanspersonal som rusar mot restaurangens toalett.
Jag frågar en kille som jobbar på restaurangen vad det är som händer och om jag kan göra någonting. Han säger att det ”bara är en överdos”.
Bara en överdos släckte den dagen en ung mans liv på en toalett på en hamburgerbar. Bara en överdos gjorde att en älskad son, bror, pappa och partner lämnade jordelivet alldeles för tidigt.
Hamburgerkillens ”bara en överdos” lämnade mig med miljoner tankar. Hur kan man bagatellisera något sådant? Eller var det ett sätt att hantera situationen?
Något sådant här ska inte få hända, ändå dör mer än 900 personer årligen i Sverige på grund av droger.
Det var tyvärr inte första gången jag på nära håll fick se konsekvenserna av droganvändning. För några år sedan hittade jag en död man utomhus.
Paniken när jag insåg att jag kan ingenting göra, och inte heller ambulanspersonalen som kom till platsen, vill jag att ingen annan ska behöva uppleva.
Den upplevelsen kommer aldrig heller att lämna mig.
”Jag tänker oerhört ofta på honom. Vad hade han gjort idag?.”
Det var en man som inte var så mycket äldre än vad jag är idag, en man som hade levt ett hårt liv men som hade så många runt omkring sig som brydde sig och ville honom väl.
Jag tänker oerhört ofta på honom. Vad hade han gjort idag? Hade han haft en egen familj? Hade träffat sin kärlek? Hade han haft det drömjobbet som gör att man stänger datorn med leende på kvällen?
Hade det kunnat sluta annorlunda om jag bara gått förbi tidigare?
Borde jag ha gjort något annorlunda? Borde samhället ha gjort något annorlunda?
Vad kan var och en av oss göra för att inte någon ska dö på grund av droger? Framförallt, vad är vi beredda att göra?
Alexandra Andersson