Veronica Maggio på Stadsfesten 2019.
”Har Västerbottens kulturhuvudstad helt plötsligt blivit lillebror i norr?”
Den frågan ställde sig Västerbottens-Kuriren förra veckan i en artikel med rubriken ”Skellefteå är den större nöjesstaden”.
Och visst, den som väljer att spendera sommaren i schtaan kan kanske ha en del saker att klaga på, men nöjesutbudet bör verkligen inte vara en av dem. Faktum är att evenemangen har avlöst varandra så gott som varje helg.
Det är inte bara gamla klassiker som återkommer, och liksom tuffar på på samma nivå som tidigare. I sommar har koncepten bytt skepnad, utvecklats – och framförallt blivit bättre och snyggare.
Jag har inte haft såhär roligt på Stadsfesten på flera år. Efter 25-årsjubileet förra året mådde den bra av att byta plats för den stora scenen till Stadsparken – det kändes liksom inte konstant halvtomt längre – och Kitteltältet utnyttjade inte bara ytan på ett snyggare sätt, utan fick juste konkurrens av uppstickaren Rustique.
Och Trästockfestivalen gav mig min Marcus Krunegård och mitt Deportees, men fortsätter kännas ungt och vitalt. Jag hade inte koll på hälften av huvudakterna, vilket väl är exakt den reaktionen en 30-plussare ska få när de ser spelschemat.
Med det sagt är det väl kanske utanför de två traditionsenliga festivalmastodonterna som det börjar hända riktigt spännande grejer.
For Events fortsätter vara en knäpp på näsan för arrangörer i små och medelstora städer runt hela landet. Dels med en Molly Sandén-bokning som fyllde varenda bänkrad – och det senaste jag hörde om helgens trippelkonsert var att de blev tvungna att utöka området på grund av biljettrycket.
Den andra som väcker stor beundran är föreningen Skellefteå Musikaliska, som tog En Flotte-konceptet, tweakade det med en lokal prägel – och musikalisk bredd. Den senaste konserten med Peter Fjällström och Bergner/Holmström förra tisdagen lockade nog nästan lika många som flera av de rikskända artisterna gjort tidigare år. Imponerande.
Och då har vi inte ens pratat om Sävenäs Pop & Visfestival, den stora LNLP-comebacken, Bröderna Lejonhjärta, Allsång på Nordanå, Laleh, Skråmträsk Kvarns livesatsningar och alla ambitiösa byafester.
Umeborna behöver väl egentligen inte dra öronen åt sig. Att en studentstad varvar ner mellan terminerna känns fullkomligt naturligt. Men att vårt nöjesschema är fullspäckat – och att Skellefteborna dyker upp om och om och om igen – är långt från en självklarhet.
Så hatten av för er, nöjes-Skellefteå. Ni har förgyllt min – och många andras – favoritårstid än en gång.