Vilken väg väljer du?
Barnen har dragit upp en mountainbikeslinga. Där kan den våghalsiga utmana sig längs en guppig och stenig stig, där grenarna hänger lågt, kurvorna överraskar och smala träplankor utgör broar över djupa diken.
Sedan de nya cyklarna gjorde entré är de flitigt använda. Ofta går färden i skogen, och från altanen hör man stoj och stim. Ibland skrik. En del gånger återvänder de med skrapsår och blåmärken på knän och armar – smällar man får ta som äventyrare.
Det är mountainbikes, skrapsår och ett och annat myggbett. På bilden ser man deras små ryggtavlor försvinna in bland träden. Alltid på väg.
Jag fotade två av sönerna där en dag – precis vid skylten. De hade just valt den tuffa vägen, och både skylten och killarna kom med. En sådan där bild som man vet kommer bli till ett minne. Det är sommar 2019, kvällen är overkligt varm, ljuset är vackert. Det är mountainbikes, skrapsår och ett och annat myggbett. På bilden ser man deras små ryggtavlor försvinna in bland träden. Alltid på väg.
Som sagt, det finns en lättare cykelstig också, utan gupp och broar. Knappast för tuffare barn, men kanske en mamma som vill göra ett försök. Eller kanske finns den bara där som en kontrast till den tuffa vägen. En påminnelse om att våga utmana sig själv. För barnen väntar sommarlov och massor av tillfällen till det. En ocean av lediga dagar, så minns man sommarlovet – sett i backspegeln, som att det aldrig skulle ta slut. Som vuxen har den där oceanen krympt. Rejält. Man hinner knappt stoppa undan vantarna, innan man börjar leta efter dem igen …
Men än återstår det sommar och äventyr som bara börjat. Att klara det tuffaste hoppet, den krångligaste volten i studsmattan eller att hoppa från högsta avsatsen. Allt medan tjatande mammor, skolväskor och läxor lyser med sin frånvaro.
Önskar alla en riktigt härlig sommar! (Och minst ett litet skrapsår som ett bevis på att du vågat något stort.)