Talande tyst nÀr marknadsknallen gÄtt ur tiden

I december gick marknadsikonen Hans ”Vild-Hasse” Bengtsson bort, 85 Ă„r gammal. I januari begravdes han, men sĂ„ hĂ€r i marknadstider blir hans frĂ„nvaro extra tydlig.

 ”Man fĂ„r vara tacksam att det blev som det blev. Det kunde ha blivit annorlunda. Det tĂ€nker jag ofta pĂ„.”

”Man fĂ„r vara tacksam att det blev som det blev. Det kunde ha blivit annorlunda. Det tĂ€nker jag ofta pĂ„.”

Foto: Johanna Sandgren

BurtrÀsk2024-02-24 19:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det Àr runt den hÀr tiden pÄ Äret som vintermarknaden i BurtrÀsk skulle ha Àgt rum, men just i Är Àr den instÀlld.

– Vild-Hasse gjorde ett stort avtryck pĂ„ marknaden. Jag kommer ihĂ„g honom Ă€nda sedan jag var barn, sĂ€ger Fredrik Burman, ordförande för BurtrĂ€sk hockey som arrangerar marknaden.

Marknadens hemsidan pryds av en bild pÄ just Vild-Hasse.

– Det Ă€r för att han var en sĂ„ kĂ€nd profil. Han levde för marknaden!

undefined
”Jag har aldrig varit orolig för att jag inte Ă€r bĂ€st.”
undefined
Hasse föddes Är 1938. Han blev 85 Är gammal.

Hasses ljudliga stĂ€mma har inte hörts pĂ„ marknaderna runtom i landet de senaste Ă„ren men i min vĂ€rld kĂ€ndes det Ă€ndĂ„ som att han var odödlig. ”Han kommer tillbaka”, tĂ€nkte jag.

Jag kommer frĂ„n samma ort som Hasse – Malung i Dalarna – och det kĂ€ndes ocksĂ„ lite hĂ€ftigt att vi var slĂ€kt, om Ă€n avlĂ€gset. Var jag Ă€n befinner mig i landet sĂ„ vet folk nĂ€stan alltid vem han var. Man kommer ihĂ„g den skĂ€ggiga mannen som gormar om korv med kniven i högsta hugg. Vem ska gorma nu?

undefined
Under Hasses uppvĂ€xt var det mĂ„nga som ville styra in honom pĂ„ olika vĂ€gar i livet. Pappan ville att Hasse skulle ta över sĂ„gverket. ”Han tyckte inte det var sĂ„ roligt till skillnad frĂ„n hans son! Jag tycker att varje dag Ă€r ett unikum av hĂ€ndelser.”
undefined
PÄ BengtgÄrden i Malung stÄr bland annat Vindarnas tempel, men Àven ett korvmuseum och en tomteverkstad.

Jag skulle vilja backa nÄgra Är i tiden. Vi trÀffades för en djupintervju och han var dÄ 79 Är gammal:

Jag och Hasse sitter vid hans köksbord i BengtgÄrden, Malung, dÀr han jobbar och bor nÀr han inte Àr pÄ marknadsturné.

Han lutar sig lite över bordet, talar lÄngsamt och plirar med ena ögat.

– Hela mitt liv har jag klarat mig pĂ„ bluff.

NĂ€r Hasse var 30 Ă„r fick han reda pĂ„ att han var dyslektiker, eller ordblind som han kallar det. NĂ€r han var ung sĂ„ pratade man inte om det, dĂ„ var man bara ”dum i huvudet”, berĂ€ttar han.

– Jag har lyckats ge intryck av att vara Ă€r en klok och bildad mĂ€nniska, men det Ă€r jag inte.

Han tog sig igenom skolan med hjÀlp av klasskamraten Ingrid som gjorde alla hans prov och uppgifter.

Dyslexin pÄverkade honom genom livet. Yrket, som landade pÄ korvhandlare och marknadsknalle, var inte Hasses förstahandsval; ett tag ville han bli stridsflygare.

– Jag lĂ€mnade in en ansökan till flygvapnet men den kom tillbaka med 16 bockar. ”LĂ€r dig att stava innan du söker arbete!”

undefined
Vindarnas tempel Àr platsen dÀr Vild-Hasse sÄlde korv pÄ hemmaplan, men om man ser sig omkring Àr det mer likt ett museum av minnen och berÀttelser.

Trots hÄrda ord lyckades han fÄ jobb pÄ annat hÄll och korvhandlare blev han först nÀr han var pÄ semester med nÄgra vÀnner. De skulle till Karlstad för att dansa och pÄ vÀgen dit passerade de en marknad i EkshÀrad.

En av vĂ€nnerna sĂ€ger dĂ„ att ”det dĂ€r vore nĂ„got för oss”.

– Man ska ta chansen nĂ€r den kommer, sĂ€ger Hasse och nyper tag i luften som om han försöker fĂ„nga en fluga.

Han berÀttar att han gick in pÄ en affÀr, köpte 15 korvar och sÄlde dem över en kartong som han fÄtt tag i. Om vÀnnen aldrig sagt nÄgot hade det aldrig blivit nÄgon korvhandlare av Hasse.

– DĂ„ hade jag kanske blivit sĂ„gverksdirektör som mina förfĂ€der i fyra led.

Pappan ville att Hasse skulle ta över sÄgverket medan mamman ville se honom bli prÀst. Det sistnÀmnda gick nÀstan i uppfyllelse. Ett tag studerade Hasse till prÀst pÄ en internatskola utanför Uppsala, men rymde för att bli befÀlselev i stÀllet.

Men kanske Àr det internatet och intresset för familjebibeln som lÀmnat avtryck i hans sÀtt att tala? Det lÄter nÀstan som att han predikar.

– Man fĂ„r vara tacksam att det blev som det blev. Det kunde ha blivit annorlunda. Det tĂ€nker jag ofta pĂ„.

undefined
Han presenterar sig som ”Vild-Hasse” nĂ€r han svarar i telefonen som hĂ€nger kring halsen.
undefined
”1972 skulle vi gifta oss, Yvonne och jag.”

En person som varit en stor del av Hasses liv Àr Yvonne.

– 1972 skulle vi gifta oss, Yvonne och jag.

NÀr han pratar om henne lÄter han allvarlig, men han har ÀndÄ nÄgot lekfullt i rösten.

Bara nÄgra dagar innan bröllopet sÀger Hasse att han inte kan vara med.

– Till slut sa hon ”jaha, dĂ„ fĂ„r du ringa runt och sĂ€ga att det inte blir nĂ„got!”

Dagen som skulle ha varit deras bröllopsdag spenderade han i Arvika.

– Jag hade Ă„tta bord med försĂ€ljningsplatser. Det var den största helgen pĂ„ Ă„ret, och det förstod hon inte.

PĂ„ gĂ„rden stĂ„r en byggnad som kallas för Vindarnas tempel. DĂ€r – i en amerikakoffert – finns bröllopsklĂ€derna kvar. Den vita klĂ€nningen har börjat gulna och fracken Ă€r skrynklig.

– Jag var stilig i den
 Synd bara att den inte kom till nytta. Men man vet aldrig, det Ă€r inte för sent!

Hasse pratar tyst och lugnt nÀr han talar om bröllopet som aldrig blev av. Det Àr svÄrt att avgöra om det Àr för att han Àr trött eller tankspridd.

Yvonne och Hasse gifte sig aldrig, men de var ett par Ànda till slutet.

undefined
I en amerikakoffert letar Hasse fram bröllopsklÀderna som aldrig kom till anvÀndning.

Under tiden vi satt dÀr vid köksbordet gick Hasse frÄn att vara livlig till stillsam. Tidigare undrade jag om han var den tysta Hasse pÄ hemmaplan och den galna Vild-Hasse pÄ jobbet, men det verkade som att han aldrig riktigt slutade jobba.

Det var en lugn version av honom som satt framför mig dÀr och dÄ, men han har nog alltid varit vild innerst inne.