NÀr man gör en produkt med ett brett innehÄll som berör mÄnga, Àr det naturligt att mÀnniskor reagerar pÄ det som förmedlas. Konstigt, och trÄkigt, vore vÀl annars. Men det finns mÄnga förvÀntningar och uppfattningar som tycks orimliga för den som har den minsta aning om vad journalistik faktiskt Àr.
Som lokalmedia beskylls vi för mĂ„nga saker. Vi blir anklagade bĂ„de för att âmörka sanningenâ och att berĂ€tta för mycket, hĂ€nga ut personer och "förstöra för de som bara vill vĂ€l". Vi "skriver bara om negativa saker", alternativt "gĂ„r i kommunens ledband". Vi ljuger, hĂ„rdvinklar och skriver helt utan belĂ€gg. Vi har inte heller förstĂ„tt att alla vill ha det ena framför det andra.
En del tycks tro att vi har en egen, dold agenda. Men medias roll Àr inte att ta stÀllning, utan att ge mÀnniskor bÀttre möjlighet att sjÀlva göra det. Vi vÀrnar om de demokratiska principerna och ger de som inte annars fÄr höras en röst. Vi följer branschens etiska riktlinjer och garanterar kÀllskydd, sÄ att drabbade och visselblÄsare ska vÄga berÀtta. Vi granskar och redovisar hur skattepengar och maktpositioner anvÀnds. För vem ska annars göra det?
Oberoende medier Àr utrotningshotade. MÄnga vill skrÀmma oss till tystnad eller manipulera oss pÄ olika sÀtt. I Ryssland mördas besvÀrliga journalister. I USA underminerade landets högsta ledning konsekvent hela yrkeskÄren. I Sverige kallar högerkrafter öppet den största dagstidningen för "statsmedia". Förra veckan utsattes VLT:s redaktion i VÀsterÄs för bombhot i samband med Förintelsens minnesdag.
Men den orovÀckande instÀllningen till journalistikens roll handlar inte alltid om hot och trakasserier. Den mÀrks Àven pÄ andra sÀtt, i vÄr vardag.
Att privatpersoner har svĂ„rt att se bortom sitt eget perspektiv Ă€r ganska förstĂ„eligt. Man Ă€r sig sjĂ€lv nĂ€rmast och alla har vi vĂ„ra Ă„siktsbubblor dĂ€r vi trivs ganska bra. Men det Ă€r allvarligt nĂ€r Ă€ven offentliga företrĂ€dare verkar tro att media finns dĂ€r för deras syften. NĂ€r de förvĂ€ntar sig att kunna göra âbestĂ€llningsjobbâ, likstĂ€ller redaktionellt material med annonser, vill kunna Ă€ndra fritt i citat och beskrivningar eller hotar med att sluta ge intervjuer för att vi inte skrivit som de vill.
Journalistik mÄste ha integritet. Vi vill och ska informera om samhÀllsskeenden och lyfta olika perspektiv, och vi hjÀlper gÀrna till att sprida det som sjukvÄrd, polis eller andra myndigheter behöver nÄ ut med. Men vi Àr aldrig oredigerat nÄgon annans sprÄkrör. Representanter för det offentliga borde kÀnna till det journalistiska uppdraget och arbetssÀttet bÀttre. Vi finns för att sÀkra insyn i kommunal och regional verksamhet och för att hÄlla makten hederlig. Vi prioriterar det som vi bedömer Àr intressant för mÄnga. Vi strÀvar efter balans och att motverka en svartvit syn, men har inte ambitionen att presentera en fullstÀndig bild av nÄgon annans sanning.
Ibland blir det fel, Àven för journalister. Det Àr olyckligt, eftersom förtroendet för media mÄste fortsÀtta vara högt. Felaktiga citat och faktauppgifter korrigerar eller förtydligar vi gÀrna, skyndsamt. Men vi tillrÀttalÀgger inte materialet för att det ska passa andras agendor. Den som Àr missnöjd eller vet mer fÄr gÀrna komma med förslag pÄ fler vinklar och perspektiv. Men det hjÀlper om de inte framförs tillsammans med förtÀckta hot, skÀllsord och elva utropstecken.