Vilka slags barn vill vi ha? Hur vill vi att barnen ska må? Hur ska vi få alla barn att bli sitt bästa jag? Frågorna hopar sig runt Skellefteå kommuns förskoleverksamhet.
Jag har jobbat som pedagog i många år och har älskat detta fantastiska yrke. Men nu ser jag en nedmontering som förstör förutsättningarna för att göra det vi är tillsatta att göra. Vi har en läroplan och en skollag som vi ska följa, men verkligheten och det förväntade resultatet ligger långt från varandra.
I grupper med 20 barn per avdelning, där vi under övervägande delen av dagen är två pedagoger som jobbar, vill jag påstå att barnen inte kan ”bli sitt bästa jag”. Vilket är Skellefteå kommuns målsättning för vår verksamhet.
När personal är sjuk ska vi inte ta in vikarier utan samordna med andra avdelningar. Pengar som rätteligen tillhör barnen fryser inne på grund av underskott i ekonomin. Tid för planering, analys och utvärdering finns inte, för att all arbetstid behöver läggas på direktarbetet med barnen. Nedmonteringen av förskolan har under åren skett successiv och har blivit normaliserat.
Nej, vänd om och gör rätt. Låt oss pedagoger få förutsättningar att göra det arbete vi är utbildade för, så kommer både barn och personal att ”bli sitt bästa jag”.
Pedagogen