Som modern lärare, ungefär ett år som klasslärare och relativt nyexaminerad arbetsterapeut, vill jag svara på insändarskribenten ”Barnen är vår framtid” som i Norran den 24 maj var ledsen och bestört över skärmar och hörselskydd i skolan. Jag vet att det finns starka belägg för effektiviteten av hjälpmedel.
Precis som kryckor och mitella inte är enda lösningen då kroppen också behöver rehabilitering i olika former är ej heller skärmar eller hörselkåpor den enda lösningen. Den artikel du hänvisar till vars syfte var att visa olika typer av hjälpmedel skolan har att tillgå, förtäljer inte allt annat arbete som skolan också gör.
Vi har alla varierande grad av känslighet för intryck som vi upplever störande. Vi har alla också olika sätt att hantera detta och är i olika stort behov av hjälp och att den hjälpen är av olika slag. För att bygga en skola för alla krävs en mängd olika strategier, hjälpmedel och tillvägagångssätt.
De hjälpmedel jag som vuxen använt mig av på mina olika arbetsplatser är bland annat jalusier för att inte störas av de som rör sig utanför mitt kontor och detta skulle kunna liknas med de skärmar som vissa elever vill använda ibland. Höj och sänkbara skrivbord samt justerbara stolar för bästa möjliga ergonomi. Det kan liknas vid att kunna stå ibland, sitta på puffen ibland samt variera och sitta enbart på stolen.
Jag hade under min tid som kontorsarbetare alltid musik på för att slippa höra mina kollegor genom väggen. Där kom liknelsen med elevernas hörselkåpor. Kaffekoppen skulle kanske kunna liknas vid koncentrationshjälpmedel. Att tro att vissa barn inte behöver precis samma sak som vissa av oss vuxna på deras arbetsplatser är naivt.
En viktig aspekt i den här diskussionen är att hjälpmedlen inte är till för mig som lärare att hantera klassrumssituationen utan är till för eleverna att få bästa möjliga lärsituation. Den bästa lärsituationen är inte alltid att vara helt tyst och sitta stilla, det varierar. För att kunna möta eleverna på individnivå och att alla ska kunna delta utifrån sina förutsättningar krävs engagemang, flexibilitet, fantasi och hjälpmedel. Det kallas inkludering. Skolan ska vara inkluderande precis som samhället i stort.
Ledsen och bestört behöver du absolut inte vara. Jag är precis motsatsen, glad, lycklig och stolt över allt jobb vi på Sunnanåskolan gör. Detta inklusive alla hjälpmedel vi inte är ett dugg rädda eller för stolta för att använda oss av. Du är hjärtligt välkommen att hälsa på oss på Sunnanåskolan.
Linda Allerstrand, Skellefteå