”Om du röstar på oss så lovar vi att satsa på vård, skola och omsorg”, brukar det låta från samtliga partier när ett val närmar sig. Hur blir det då i verkligheten när vallöftena sedan länge glömts bort? Jo, då möts vi av orden ”utmaningar” och ”effektiviseringar”, vilka i realiteten betyder ”problem” och ”besparingar”.
Jag som lärare kan bara tala ur skolans perspektiv, men där har vi inte fått se andra satsningar än problem och besparingar de senaste decennierna. Det ska sparas på allt för att få en budget i balans som det heter. Tjänster försvinner, det gäller både lärare och assistenter för barn med särskilda behov. Läromedelsbudgeten krymper trots att läromedelspriserna ökar. Vi sparar på inredning och förbrukningsmaterial, kaffemaskiner (vi får ta med oss eget pulverkaffe) och kopiering. Vi sparar på kompetensutveckling, friluftsdagar och andra aktiviteter. Nu är vi till och med nere på blyertspennenivå när det gäller besparingar. Det pratas om att köpa pennor av sämre kvalitet till nästa läsår eftersom de är billigare.
Och mitt i de här ”satsningarna” står vi lärare och förväntas öka kvalitén i skolan. Det innebär att det läggs ett enormt ansvar på oss. Vi ska klara av allt, inkludering av samtliga elever i ett och samma klassrum, tillverka skolmaterial när sådant inte finns att tillgå, utveckla pedagogiken och att jobba mot en digitaliserad skola. Vi ska jobba mer och springa fortare för att tillgodose allas behov. Det hänger på oss att fixa en budget i balans.
Jag märker en uppgivenhet i lärarkåren. Allt fler talar om att byta jobb och många gör det också. Kraven är för höga och utdelningen för låg. Arbetsmiljön är allt annat än bra och ökade krav från föräldrar och chefer knäcker oss. Lönerna har visserligen ökat på sistone (i alla fall för en del), men vi häruppe tjänar ändå flera tusenlappar i månaden mindre än kollegor söderöver. Marknaden styr, och lika lön för lika arbete kan vi titta i månen efter. Motivationen och arbetsglädjen minskar.
Man får den skola man förtjänar. Det som är billigt har oftast sämre kvalitet, det gäller både varor och tjänster. Jag, för min del, slår numera dövörat till när politiker pratar om satsningar. Jag gissar att detsamma gäller inom vård och omsorg.
Susanne Lärkeryd, Skellefteå