Diskussionen om de digitala funktionernas inverkan på våra liv har kommit igång igen, om än kanske inte i den skala jag skulle önska. Häromveckan, i radioprogrammet Ring P1, var det två debattörer som klagade över att vissa människor diskrimineras när det gäller betalningsmetoder. En synskadad får per automatik problem med kort och så kallade pin-koder. Kontanter måste få finnas kvar.
Programmet diskuterade också det digitala utanförskap som faktiskt mellan en halv miljon och sjuhundratusen människor i Sverige befinner sig i. Jag vill här gå vidare i kritiken av den digitala stressen och den svårare vardag som det digitala utgör för många. Det handlar om att att vara ständigt uppdaterad.
Tekniken och mjukvarorna uppdateras hela tiden och till slut är också din konkreta hårdvara (telefon, platta eller dator) för omodern. Du får meddelande om att SVT-nyheterna snart inte längre går att ta del av med din gamla webbläsare, e-postprogrammet blir helt plötsligt för gammalt och ett nytt operativsystem som säges behövas för att kunna ta del av kommande tjänster passar inte till din dator – som plötsligt efter något år blivit för gammal.
Jag vill också ifrågasätta miljövänligheten i ett system som hela tiden kräver nya apparater. Strålningen från mobilmaster och även själva telefonerna vet ännu ingen egentligen hur farlig den är och hur mycket den förvillar fåglars och insekters orienteringsförmåga. Naturligtvis kostar tekniken också en hel del. En smartphone av ny modell kostar mellan 5 000 och 10 000 kronor.
Min fråga är: Är det värt det?
Olov Wikström, Skellefteå