Jag hade en mardröm där jag var en fluga på väggen. Nedanför mig satt de tre kommunalråden Burre Boss, Mia Vallhund och oppositionsrådet Aggan H (V). De var mitt inne i en diskussion när Burre sa:
”Mina damer, nu är det bråttom. Vi måste göra centrumbron omöjlig att stoppa!”
”Hur gör vi då?” frågade Mia.
”Hur gör vi då, var ordet”, sa Aggan.
”Jo”, sa Burre. ”Alla våra utredningar om bron visar att det blir dyrt, mycket dyrt att bygga centrumbron. Vi måste se till att vi har lagt så mycket pengar på projektet, innan vattendom och upphandling av bygget, så att våra kamrater inte kan säg nej. Vi måste få dem att tro att förlusten är större att lägga ner broprojektet än att driva det vidare, oavsett hur dyrt det blir.”
”Kommer inte trehundrafemtio miljoner kronor att räcka till brobygget?” sa Mia.
”Trehundrafemtio miljoner, var ordet”, sa Aggan.
”Jämför med hur vi fick igång fabrikenombyggnaden. Starta lågt så ordnar sig tilläggsanslagen varje gång fördyringarna kommer”, sa Burre.
”Fördyringar, vilka fördyringar?” sa Mia.
”Fördyringar, var ordet”, sa Aggan.
”Ni fattar då ingenting. Det gäller bara att få igång projektet. Sedan är det ingen som vågar säga stopp oavsett vart kostnaderna bär iväg. Så nu smäller vi igång och bygger cirkulationsplatser så det går runt i skallen på de allihop”, sa Burre
”Går runt?” sa Mia.
”Runt var ordet”, sa Aggan.
Och där vaknade jag – kallsvettig.
Flugan