I mitten av oktober kom beskedet om att jurister kunniga inom socialförsäkringen nu har kritiserat Försäkringskassans handläggning av många sjukskrivningsärenden. Det var på tiden. Historiken är den att Alliansregeringarna 2006 - 2014 gjorde en radikala nedmontering av sjukförsäkringen.
Inte blev det direkt bättre med regeringen Löfven som via Annika Strandhäll satte upp målet att antalet genomsnittliga sjukdagar för varje svensk skulle minska från 10,9 till nio dagar.
Alliansregeringen lyckades i början eller mitten av regeringsperioden att minska kostnaderna för sjukförsäkringen något genom att med ekonomiskt tvång och en bortre tidsgräns kasta ut många från försäkringen.
Den senaste regeringen fram till valet nu 2018 har haft som strategi att neka människor sjukpenning. Avslagen har ökat.
Argumenten från Alliansregeringen var att alldeles för många levde på bidrag. Jag menar att räknemetoderna var tveksamma från Kinberg-Batra och Kristerssons sida. De räknade med alla sjukdagar i den matematiken. Även de som hade jobb och var tillfälligt korttidssjukskrivna.
En SIUS-konsulent från Arbetsförmedlingen skrev i tidningen Arbetet den 20 oktober 2017:
”Jag möter varje dag människor som gör allt för att komma tillbaka till ett arbete, som bollas mellan myndigheter - men som egentligen inte är friska nog för att arbeta. Det är ohållbart.”
I detta kan jag bara instämma.
Olov Wikström, Skellefteå