Tidningen Kommunalarbetaren intervjuade partiledare före valet i höstas. Där framkom att Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson tyckte det var bra att vi i Sverige har haft en, som hon tycker, jämn inkomstfördelning.
Men likväl sade hon att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringarna är för höga idag och att de måste sänkas för att motivera till arbete.
Jag måste säga att jag inte förstår hur arbetslösa ska bli bättre på att söka jobb om de lever i en ekonomiskt snäv verklighet. Moderaterna vill också förkorta den tid under vilken man att få ersättning från a-kassan.
Även Sverigedemokraterna intervjuades och deras talesperson Oscar Sjöstedt menade att landet skulle må bra av ökade inkomstklyftor.
Mer behöver inte sägas för att förstå vart högern vill med detta.
Vad i mina som i mina ögon är ett näst intill övertydligt bevis för vad väldigt stora inkomstklyftor kan leda till är gängvåldet i storstädernas förorter där en majoritet av de boende finns på den nedersta delen av inkomstskalan.
Norrland är inte heller förskonat med skott på Ålidhem i Umeå bland annat. Här förespråkar jag insatser från grunden med mer resurser till skolorna så att elever får avgångsbetyg. Även fritidsgårdar är viktiga.
Fler och bättre insatser till familjerna. Börja med barnen. Men detta kräver en nationell fördelningspolitik.
Det måste också vara bättre med insatser riktade familjer och unga, som motverkar kriminalitetens orsaker, än en mängd polisinsatser när det redan är försent. Våra fängelser är redan fyllda till sista plats.
Olov Wikström, Skellefteå