En stilla undran till Skellefteå kommuns beslutsfattare och planerare. Vill ni verkligen se alla typer av trafikantgrupper röra sig i stadens offentliga gatu- och trafikmiljö i framtiden?
Tänker på blinda och gravt synskadade som på egen hand orienterar sig fram med hjälp av den vita käppen. I dag, och som det verkar i framtiden, byggs det miljöer som är mycket otrygga och svåra att hantera för den gruppen.
Framför allt gäller det miljöer där gångtrafik och fordonstrafik blandas, där samverkan mellan gångtrafikanter och bilister bygger på ögonkontakt. Ett exempel är gångfartsgator som Hörnellgatan utanför CK och delar av Strandgatan. Ett annat är gångpassager som den utanför Brinken över Storgatan. Separera i stället gång- från fordonstrafiken och tänk på att även cykeln är ett fordon.
Jag vet att Synskadades förening under många år påpekat problematiken för kommunen, men som det verkar för döva öron.
Med vit käpp i trafiken
Svar direkt
De offentliga rummen i Skellefteå har byggts ut under en lång tid och styrts av skilda värderingar, från en tid till en annan. Tillgänglighetsfrågorna har inte alltid varit i fokus, det finns därför många brister som behöver åtgärdas. Vi arbetar kontinuerligt med att förbättra tillgängligheten i kommunen, särskilt i Skellefteå centrum där många människor rör sig.
När allmänna platser byggs om är det många intressen som styr hur miljön utformas. Tillgänglighetsfrågorna är en viktig del i det arbetet, men ska vägas samman med andra intressen som vi har i uppdrag att ta hänsyn till. Förutsättningarna varierar från plats till plats. Trafiksäkerhet, begränsande gatubredder, trafikmängder, gestaltning, trafikreglering med mera är faktorer som påverkar utformningen.
I centrum eftersträvar vi att separera fotgängare och cyklister. På platser utanför centrum kan fotgängare och cyklister också behöva separeras om cykeltrafiken är stor och snabb eller om det är många barn och äldre bland fotgängarna.
Oavsett vad som föregått en trafikolycka är hastigheten avgörande för hur svårt människor skadas i den. För att sänka bilarnas hastighet utförs olika typer av hastighetsdämpande åtgärder, bland annat upphöjda gångpassager och övergångsställen. Upphöjningar innebär att personer med synnedsättning får svårare att uppmärksamma var gångbanan övergår i en yta där bilar kan passera. För att underlätta för personer med synnedsättning eftersträvar vi att anlägga upphöjda övergångsställen och passager med hjälpmedel till exempel taktila plattor, kontrastmarkering och pollare.
Robert Nyman, verksamhetschef fysisk planering, Skellefteå kommun