Med tanke på debatten mellan landsbygd och stad så finns det en del saker som möjligen måste klargöras. Vissa som bor på landet verkar tro att vi i stan får allt gratis och serverat. Det är bara att ringa så får vi allt fixat. Eller hur tänker ni?
I Skellefteå finns cirka 15 samfälligheter, det vill säga villor/radhus med styrelse och en budget som de boende helt står för själva. Inte en krona i bidrag. I mitt kvarter med 40 hushåll betalar vi 5 000 kronor per år. Då står vi själva för gatlysen, snöskottning, sophämtning, underhåll samt ansvar för lekparker och grönområden.
Ibland måste gatorna underhållas. Även det får vi betala. Vi som har kvartersgårdar och soprum ska även underhålla, måla och reparera dessa själv. Utöver dessa samfälligheter så finns det ett antal bostadsrättsföreningar som ser ut på liknande sätt, med samma ansvar.
Utanför våra egna kvarter så har även vi släckta gatlysen, efter klockan 22. Vissa cykelvägar är både dåligt underhållna och dåligt upplysta. Även vi får varje vinter stanna hemma från jobbet på grund av dålig snöröjning. Så, är det egentligen så stor skillnad på servicen?
Ni måste också betänka att vi är rätt många som bor inom det som räknas till ”schtaan”. Inom ett cirkelområde med en och en halv mils radie från stadens centrum uppgår befolkningen till cirka 50 000 invånare, då flera av de större tätorterna i kommunen finns nära staden. Så hur ni då kan säga att det i vår kommun bor fler på landsbygden än i stan, förstår jag inte.
Bussarna? Ja, den problematiken och kritiken kan jag bara hålla med om. Givetvis ska inte den servicen försämras om det inte går att bevisa att bussarna förut inte nyttjats. Den statistiken borde Skelleftebuss kunna visa upp i så fall. Med detta sagt så hoppas jag att vi ska kunna mötas och lyssna på varandra. Kan mycket ilska och frustration bero på en hel del missförstånd?
Wivianne Lundberg, Skellefteå