Ett faktum i dessa mörka tider är att många av oss som bor i glesbygden kommer att få leva hela vintern i totalt mörker. Stora delar av vägbelysningarna ute på landsbygden är gamla och behöver bytas ut eller repareras, Men eftersom kommunen inte vill avsätta tillräckligt med resurser till detta, ser framtiden för oss på landsbygden väldigt mörk ut.
Den 30 oktober hade vi ett möte i Långviken med representanter från kommunen. Ett möte som kändes positivt på många sätt. Kommunrepresentanterna var glada, positiva och lovade dialog samt generösa bedömningar. Trots de positiva tongångarna så förklarade en tjänsteman att det med nuvarande resurser kommer det att ta 15 år innan vägbelysningarna på landsbygden är ersatta och att de just nu inte hinner med att laga de akuta problemen. Detta innebär att delar av Vallen, Ytterbyn, Hökmark, Renbergsvattnet med flera byar kommer att vara mörklagda på obestämd tid.
Efter mötet skrev jag till Sara Keisu, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, och Lorents Burman, kommunalråd, med konkreta frågeställningar och förslag till finansiering i tron att jag skulle få någon sorts dialog som utlovades på mötet. Men jag fick mest bortförklaringar som att det är så sent på året, brist på entreprenörer, ont om tid och att kommunen vill intervjua de boende först.
Det är ganska frustrerande att behöva leva i totalt mörker samtidigt som stan flödar i ljus. Att mötas av Vitbergsbackens belysning, som ett fyrbåk av ljus, känns som ett hån. Dag som kväll flödar också Sunnanås fotbollsplan, även om ingen är där. Vart tog ljuset och framtidssatsningen på glesbygden vägen?
Så länge som delar av glesbygden får leva i totalt mörker borde politikerna som en sympatiåtgärd släcka ner Stadshuset två timmar om dagen. Då skulle även de få prova på att leva i mörker. Dessutom borde man skippa all julbelysning samt släcka ner idrottsanläggningarna när de står tomma och lägga dessa pengar på ny belysning ute i glesbygden.
Bobby Eriksson, Vallen