Svenska banker verkar fungerar som ”tvättmaskiner” för smutsiga pengar. Deras vd:ar och ordföranden nekar att de överhuvudtaget sysslar med sådana aktiviteter. I fallet Swedbank blånekade både vd och ordförande att de kände till någon sådan verksamhet inom just deras bank.
Vd Birgitta Bonnesen och ordförande Lars Idermarks försök att rädda bankens anseende bidrog till att frågetecknen ökade ju mer de försökte förklara. Resultatet? Hon fick sparken. Han fick sparken. Båda kastade in handduken. Hon fick ett plåster på 21 miljoner kronor. Han får ingenting, sägs det.
Några parlamentariker sysslar också med en slags pengatvätt. Vi ska inte missunna riksdagsledamöterna deras löner på 70 000 kronor i månaden plus förmåner. Men vi ska reagera när en lagstiftare folkbokför sig i en stuga mitt i skogen samtidigt som den äger en bostad i Stockholm och en annan skriver sig på en plats samtidigt som familjen bor på en annan. Gemensamt för dessa parlamentariker är att de säger samma sak, nämligen att de har följt reglerna och inte gjort någon fel.
Vi måste kräva av våra representanter att de ger ett löfte om att jobba aktivt för att dessa sedvänjor ska upphöra. Att vara politiker är inte att roffa åt sig. Att vara politiker är inte en anställning. Politisk engagemang är först och främst att betjäna folket.
Lahcene Chellig, Skellefteå