Svar på signaturen Analysens insändare i Norran den 14 januari.
Kräftgången fortsätter - men Skellefteås ledning tror på en bättre framtidJag brukar inte besvara insändare vars skribent inte vill stå för sina åsikter genom att skriva under med sitt namn. Men de påståenden som ges är väl magstarka.
Insändarskribenten använder jämförelser i procent mellan Piteå, Luleå, Umeå och Skellefteå. Om man jämför befolkningsökning mellan Piteå och Skellefteå bör man veta att Piteå är nära hälften så stort som Skellefteå.
Om en ny invånare flyttar in till den hälften så stora kommunen så blir genomslaget i procent dubbelt så stor som i den större kommunen. Leken med procent blir därför inte så hållbar som argument.
När det gäller Luleå och Umeå som Universitets- och residensstäder så har de haft och har stor draghjälp från statlig verksamhet. I Umeå står universitet för drygt 38 000 av de 125 000 invånarna. Lägg till det Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), länsstyrelse, Polishögskola, universitetssjukhus med mera.
Då är du snart uppe i nära 45 procent av befolkningen som är anställda eller studerande i statliga lokaliseringar- de flesta gjorda av socialdemokratiska regeringar.
Luleå uppvisar ett liknande mönster för befolkningsutvecklingen. När utbildningsplatserna utökas, ökar befolkningen.
Skellefteå har i stort kunnat bibehålla och vissa år öka sin befolkning utan stora statliga utlokaliseringar. Via klok politik, duktiga företagare och engagerade medborgare har Skellefteå utvecklat en egen attraktion.
Det yttersta beviset för detta är att ett företag som Northvolt väljer att göra sin oerhört stora industriinvestering just i Skellefteå. Detta i konkurrens med många andra attraktiva kommuner.
Det är bra att Skellefteås medborgare har visat socialdemokraterna sådant förtroende i så många år. Hur skulle det ha sett ut med ett borgerligt styre? Tack och lov har vi inte behövt uppleva det.
Catrine Arvidsson, Skelleftehamn