Det är inte förvånande att man får läsa att ytterligare ett gammalt hus i Skellefteå hotas av rivning. Genom tiderna har de styrande i staden lyckats riva de flesta av våra fina gamla hus. Någon större vilja att bevara dem verkar inte finnas. Undrar bara vilket/vilka hus kommunens riviver ger sig på nästa gång.
Många gånger skyller kommunen på att det gått för långt med förfallet och därför måste huset rivas i stället för att underhålla byggnaderna. För varje gammalt hus som rivs, försvinner också en del av vår stads historia och särprägel. Själlösa och historielösa byggnader är tydligen vad som gäller. En blandning av gammalt och nytt ger en betydligt charmigare stad.
För att citerar Evelina Fahlesson, bygg- och miljönämndens ordförande, Norran den 2 april: ”En stad som vågar bevara och berätta sin historia, men också vågar utveckla berättelsen, är en stad som skapar intressanta årsringar med karaktär och identitet”. Fina ord, men hur mycket årsringar och identitet har vi kvar i vår stad?
Observatören