Insändarskribenterna ”Undrande och tvivlande”, 16 oktober, samt ”Ny identitet och framtidstro”, 21 oktober, ger bilden av att i vår kommun är allt eländigt. Kommunens politiker och anställda är inkompetenta, väljarna är korkade och till dessa slutsatser används företags rankingar som belägg.
Men när vi läser reportage i Norran om allt som händer i Skellefteå så blir bilden helt annorlunda. Vi ser ett näringsliv i bygden som gör stora framsteg i varierande branscher, från dator och IT-system till träprodukter, verkstad, handel samt fler matställen än nånsin.
Skellefteå rankas av lärarförbundet som bästa skolkommun i länet och fastighetsägare rankar Skellefteå bland de bästa i landet. Att det byggs mer än tidigare och att trycket på bostadsmarknaden är stort kan alla se. Lasarettet får toppbetyg av AT-läkare. Northvolts val av plats var noga övervägd, men faktiskt just för att kommunens näringslivskontor kunde visa på denna bygds styrka.
Många kommuner har det ekonomiskt tufft med stor upplåning och eftersatta investeringsbehov. Men här investeras för 2,9 miljarder kronor där hela 81 procent är av egna medel. Det investeras 650 miljoner kronor i hamnen. Av driftsbudgeten så går 82 procent till vård och skola, ändå har vi åtminstone detta läns lägsta skattesats. Besöksnäringen är stor, mycket tack vare våra bad och campingar vilket gynnar handeln, hotell och matställen. Att vi har topplag i SHL är en mycket stor tillgång, men också att vi har ett rikt kulturliv med teater och musik samt all annan sport. Till det kan vi lägga alla fritidsanläggningar runt om i kommunen.
Varje kommun har sina problem och brister, så också vår. Men för att vara en bygd långt ifrån de mer välbefolkade delarna av landet så är vi ganska bra. Det är svårt falla in i den sektliknande undergångsstämningen och apokalyptiska paniken när vi bor i en kommun som nog tillhör de mest välmående.
Friherren på läktaren