En ny bro i centrala Skellefteå har diskuterats under många år. Oppositionen har varit negativ, men lyckades 2014 efter namninsamling få en folkomröstning till stånd. Före valet lovade kommunalrådet Lorents Burman att Socialdemokraterna skulle respektera demokratin om fler än 50 procent av de röstberättigade deltog i valet.
Resultatet blev att 51 procent röstade och av dessa sa 61 procent nej till bron. Men efter några år meddelande kommunalrådet Burman att de ändå skulle bygga en bro. Bron skulle få ett nytt namn och därmed var folkomröstningen värdelös. Demokratin sattes på undantag.
Sedan 1970-talet och tidigare har det i Skellefteå diskuterats om att bygga ett nytt kulturhus. Beslutet togs i juni 2016 och nu är kulturhuset under uppförande. I maj meddelades det att kulturhusets namn ska vara Sara. Ett beslut som för två år sedan togs av några personer i kommunledningen, i samråd med föreningen Sara Lidmans vänner, genom ett muntligt och ej protokollfört beslut. På nytt sattes demokratin på undantag.
Inga protester har hörts. Är dagens unga och äldre Skelleftebor nöjda med denna odemokratiska hantering? Namnet på ett nytt kulturhus borde väl ha utlysts genom en allmän tävlan och gett Skellefteå nationell uppmärksamhet.
Jag ser med stor oro att demokratin upprepade gånger satts på undantag i stan som vill växa. Frågan är vilka andra beslut, gällande våra kommunala angelägenheter och skattepengar, som kan ha tagits utan protokollföring? Vem vill flytta till en stad som på detta sätt styrs av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet?
Martha Hellgren, Skellefteå