Nej, det var inte som Norrans ledare skrev, att det var kärleken till socialismen som sköt regeringsförhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Centern i sank.
Kärleken till socialismen var störreDäremot kan det bara sluta illa om man börjar en förhandling med att ställa hårda krav och diktat.
Taktiken är ännu farligare för ett litet parti. Om man med åtta procent av väljarna bakom sig känner sig så stor att man ställer krav som ingen i Reinfeldts alliansregering vågade föreslå vad gäller sänkta löner och försämrade turordningsregler.
Är det någon av partiledarna som nu sitter med Svarte Petter på hand så är det Annie Lööf (C).
Jag är helt övertygad om att om vi hade haft en Bengt Westerberg i Liberalerna och en Olov Johansson i Centern, båda kunniga förhandlare, hade de tillsammans med erfarne Stefan Löfven (S) kommit fram till ett helt annat resultat - även om nu inte dagens och gårdagen politik riktigt går att jämföra.
Men jag är ända förvånad över att Lövfen verkar vara beredd att förhandla bort viktiga delar av den socialdemokratiska politiken för att tillmötesgå väljarna önskan om att Sverige ska få en ny regering.
Alliansen är enligt valresultatet mindre än de rödgröna, men Alliansen har i Sverigedemokraterna en trogen vän, och det ser just nu ut som om Centern och Liberalerna är på väg åt det hållet.
Men Stefan Löfven har inte gett upp. För de som ställt diktat och hårda krav är det värre.
Lämna inte de ordning som fungerat så väl, att arbetsmarknadens parter förhandlar om lönesättning och kommer överens om turordningsregler.
Därför har Sverige haft arbetsfred för det mesta.
Fd facklig förtroendevald