De tio budordens perfekta människor har aldrig bott i en totalt isolerad liten by mitt inne i Amazonas djungler. Där byggde sig en annan liten grupp människor en trygg plattform, trettio meter upp i ett träd och utom räckhåll för farliga djur. En dag hörde de ljudet av ett flygplan. Förundrade tittade de uppåt.
Farliga människor hade de aldrig råkat ut för. De kunde inte ens stava till flygskam, mobbing eller dödsskjutningar. Under hundratals år levde de tillsammans, totalt utan civilisationens välsignelser. Även om de haft de tio budorden på ett träd i centrum av byn, skulle ingen ens kunnat läsa dem. Byborna skulle bara ha skrattat, pekat och undrat. Ungefär som med flygplanet.
Medan civiliserade människor fanns någon annanstans och trakasserade, mobbade och ibland rentav slog ihjäl varandra, byggde de själva tillsammans en ny plattform med hjälp av en ny stege. Till invigningen klättrade byborna upp de trettio meterna – männen först, kvinnorna efter dem. Inget tjuvtittande, bara självklar artighet. Så långt ifrån civilisationens #metoo man kan komma.
Det borde finnas fler djungler här i världen.
Tarzan