Foto: TT. Bildmontage.
Debatter om vinster i välfärden slutar nästan alltid med att företrädare för privata intressen hänvisar till att bara kvaliteten är hög nog spelar vinst inte så stor roll.
Detta mantra upprepas trots att det inte funnits någon definition av kvalitetsbegreppet inom välfärden. Inte heller om det är någon form av allmännyttig kvalité som ska beskrivas eller om det är den enskildes upplevda kvalitet som avses.
Nu har utredningen ”Ordning och reda inom välfärden” lagt sitt slutbetänkande. Den visar att det saknas förutsättningar att definiera, mäta och värdera kvalitet på ett användbart sätt inom skola, vård och omsorg.
Därmed är det klarlagt att man inte kan mäta kvaliteten eller avgöra om en vinst är skälig eller ej. Förhoppningsvis slipper vi i fortsättningen höra att bara man uppfyller kvalitetskraven så är det fritt fram för obegränsade vinster.
Utredningen föreslår en begränsning av vinstuttagen. Det betyder att vinsten som främsta drivkraft försvinner. Det är i sig en förutsättning för att de mål som betyder något för den enskilde som går i skolan, besöker vården eller har stöd i sitt åldrade får en annan och högre prioritet.
Nu kommer de som vill förvandla skattepengar till enskildas vinster att fly till nästa försvarslinje, valfriheten. Den flykten är lika fruktlös som den om kvaliteten.
Den som funderar över vilka konsekvenser valfrihet och konkurrens får för elever, vårdtagare och äldre inser rätt snart att det är ingen verklig eller nödvändig valfrihet. Det är bara ett sätt att försvara idén om att allt blir bättre om det utsätts för marknadens ofta inhumana mekanismer.
Marknaden med konkurrens- och vinstmekanismer är konstruerad för att fördela efterfrågan av varor och tjänster. Inte för fördela och tilldela insatser för allmänna mänskliga behov.
Något som alla medborgare i ett fungerande jämlikt, rättvist och socialt samhälle borde ha rätt till.
Hans-Erik PerssonBurträsk