Skogsnäringen påstår att den areal där det växer gammal skog ökar. Vi som rör oss i landskapet ser mest kalhyggen och skogar under 100 års ålder. Skogsträd kan bli flera gånger äldre än så.
Skogsnäringen grundar sina påståenden på den officiella skogsstatistiken, som visar att arealen med skog som har en medelålder över 140 år ökar.
Den statistiken beskriver skogen som virkesproducent, men är vilseledande inom det område som vi är intresserade av, naturvård i skogen.
Urskog har vanligen ingen karaktäristisk ålder. Alla trädåldrar finns, upp till många hundra år. Även naturskog, skog som uppkommit genom naturlig föryngring, har ofta en sådan stor åldersspridning.
Om man räknade ut medelåldern skulle den ofta ligga långt över 140 år, men medelåldern i dessa skogstyper är ganska ointressant. Det intressanta är i stället att det där finns träd som är flera hundra år gamla, tillsammans med de yngre, och att mängden grov död ved ofta är stor.
Det är särskilt de mycket gamla träden som är viktiga för den biologiska mångfalden. De erbjuder den livsmiljö, som för länge sedan var vanlig, men nu blir allt mer sällsynt, vilket leder till att många av skogens arter har svårt att överleva. De gamla träden är viktiga både före och efter sin död.
Ökar arealen med sådan skog? Nej, den minskar, men det framgår inte av statistiken.
Som så ofta talar skogsnäringen och naturvården om helt olika saker. En gammal skog för näringen är ung i ett naturperspektiv. Visserligen är det för naturen en fördel om ett 140-årigt bestånd blir några år äldre, men det väsentliga är att bevara alla riktigt gamla skogar med riktigt gamla träd.
Enar kan bli minst 900 år i Sverige, trots att de är små, tall blir minst 770 år, gran 590, sälg 350, björk 290 och asp 260 år.
Den andel av skogen i Sverige, som är gammal i ett naturvårdsperspektiv, minskar dramatiskt. Skogar med gamla träd och rödlistade arter avverkas i snabb takt. Det är skövling som pågår och naturvårdsmålet i skogen kommer inte att uppnås om inte all avverkning av gammelskog upphör genast.
Forskningsresan i naturvårdens utmarker:
Amanda Tas, Landvetter
Anders Dahlén, Lycksele
Anders Delin, Järbo
Barbro Fehrm Friberg, Örebro
Bert Andersson, Borlänge
Bo Karlstens, Grycksbo
Bror Österman, Sveg
Carin Sjelin, Alfta
Göran Rönning, Borlänge
Håkan Thenander, Mora
Johan Staaf, Göteborg
Klas Ancker, Lidingö
Lars Gerre, Göteborg
Lars-Erik Nilsson, Borlänge
Lisa Dahlén, Lycksele
Martin Eriksson, Karlstad
Monica Svensson, Bollnäs
Per-Gunnar Jacobsson, Delsbo
Torun Jacobsson, Frösön