Arkivbild: TT
Det senaste året har ordet brukare kommit att användas i olika sammanhang. Oftast kring funktionshindrade, åldringar och ekonomiskt utsatta människor.
Jag reagerar lika häftigt varje gång jag hör ordet och har därför försökt hitta uppgifter om vad det står för och vem som har nylanserat betydelsen.
Jag började med att googla ordet och fick då veta följande:
Att ordet brukare är ett äldre ord för arrendator, eller att brukare är en person som använder en drog utan att falla in i ett missbruk.
En brukare kan även vara en användare av en maskin, utrustning eller annan nyttighet.
På senare tid har ordet kommit att beskriva en klient inom omsorger.
Min tolkning av ovanstående är att brukare antingen är en jordbrukare, en måttlig droganvändare, en maskinskötare eller en funktionshindrad.
Enligt Socialstyrelsen är begreppetefterfrågat inom socialtjänsten för dokumentation och statistik men olämpligt att användas på individ- och gruppnivå.
Även om ordet lanserades för att i första hand användas vid dokumentation av utsatta människor, anser jag att ordet nu är gravt missbrukat, djupt kränkande och människoföraktande.
Ordet har fått en snabb spridning och allt fler människor i behov av stöd klassas numera som brukare.
På så sätt blir den enskilda människan effektivt avpersonifierad. Kan det ha varit avsikten?
Christina Ohlsson
Burträsk