Foto: Collage Arkitekter.
Från köksfönstret kan jag se kilometervis. Landskyrkans vackra kupol ger harmoni, vid horisonten lyser kvällstid en strålkastare, troligen i Kroksjön. Men att se ett tio våningars höghus växa fram tolv meter från knuten? Sannolikt skulle jag inte vilja bo kvar längre.
Ändå är det precis vad Skellefteås politiker och tjänstemän ger klartecken till med Höderskrapan. Förtätning påstås nödvändig. Det ena projektet efter det andra sägs symbolisera framtidstro och expansion. Som när ett tolv våningar högt hotell ska kröna det blivande kulturhuset.
Självklart bör vi glädjas över att allt inte står still. Får vi batterifabriken - eller andra etableringar - är dessutom tillgång på bra bostäder ett måste.
Men när stadsarkitekten är nöjd om alla inblandade är ”lite grann missnöjda”, då handlar det ändå i praktiken om hur enskilda människor kan bli totalt överkörda till förmån för starka finansiella intressen.
I Höder-fallet måste det rimligen finnas bättre lösningar, som några fler våningar runt en orörd innergård. Och visst borde det fortfarande finnas intresse att bo även i hyreshus utanför absoluta centrum?
Skellefteå är i många avseenden en trivsam stad med en bra yttre miljö. Än så länge.
Stefan Holmberg, Sjungande dalen