Bild från partiledardebatt i SVT 2013. Arkivbild: TT
Under livets olika skeenden behöver vi ibland större och ibland mindre stöd från samhället. Detta skydd och de infrastrukturer som behövs finansierar och organiserar vi gemensamt.
Vill vi utjämna dessa livets förutsättningar såväl över tid som mellan individer så krävs en väl fungerade modell för att omfördela våra resurser.
År 2000 använde vi 51,5 procent av vår bruttonationalprodukt (BNP) för att klara denna trygghet och detta behov av skydd.
Idag ligger den siffran något över 44 procent. Talar vi pengar motsvarar det årligen en mindre summa för våra gemensamma behov på cirka 250 miljarder kronor.
Att rätta till ersättningsnivåerna i de gemensamma försäkringssystemen och förbättra järnvägsunderhållet, sätta tillbaka förlorade vårdplatser och ge äldre en hemtjänst med lite mänskligare ansikte etcetera skulle säkert kosta något mindre än 250 miljarder tack vare den ekonomiska tillväxt vi haft sedan år 2000.
Men det står väl helt klart att ska vi ha fortsatt rimlig gemensamt finansierad solidaritet med sjuka, handikappade, barn och äldre med flera krävs att skatterna kan utformas och tas ut på ett bättre sätt än idag.
Vilket parti vågar anta utmaningen att tala om förbättringar av samhället och samtidigt hur det ska betalas?
Och till dessa behov får läggas att vi står inför gigantiska utmaningar, som till delar behöver finansieras gemensamt, inom områden som miljö och energi.
Hans- Erik Persson
Burträsk