Politikerna har en mycket svår roll. De ska i varje läge tänka på vad som är bäst för kommunmedborgarna och inte enbart lyssna på de som är duktigast på att framföra sina krav. Tyvärr anser jag att våra folkvalda har brustit i några fall de senaste åren.
Exempelvis har det rests högljudda och bestämda krav på ett kulturhus. Frågan jag ställer mig, är om våra folkvalda verkligen agerade på ett så moget sätt man kan kräva av ansvarstagande politiker.
Jag saknar nämligen en redogörelse för de konsekvenser byggandet och driften kommer att medföra för andra kommunala verksamheter.
Hade politikerna klargjort att följden blir neddragningar inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och väghållning tror jag knappast att så många skulle ivrat för att bygga ett kulturhus.
Politikerna i Skellefteå verkar också vilja jämföra sig med Umeå och Luleå. Tyvärr är det ingen bra jämförelse, eftersom de kommunerna har ett helt annat befolkningsunderlag på lämpligt besöksavstånd från sina kulturhus, och därigenom har helt andra förutsättningar att klara ekonomin.
Så småningom kommer forskare att följa upp hur Skellefteå utvecklades under den tid vi nu lever i. De tar då reda på vad som verkligen skedde av vad som syntes ske.
Min övertygelse är att de då kommer fram till att politikerna gjorde det som de trodde invånarna ville ha, men att det tyvärr endast var en högröstad minoritet man lyssnade på.
Detta medförde också en avsevärt försämrad ekonomi. Man glömde bort att vara den ansvarsfulle ”föräldern” som gör det som är bäst hela familjen, som är bäst för kommunen i sin helhet och stället för att tillfredsställa sina egna omogna önskningar.
BN