Skellefteå kommun har bestämt att det inte längre ska finnas ”gembon” för dementa vårdtagare.
Om det heter ”äldreboende” kostar det mindre eftersom bemanningen kan vara lägre. Därför har vi idag dementa vårdtagare på vanliga avdelningar. Vi ringer Kommunal som bekräftar detta.
Ska det inte längre få finnas dementa vårdtagare som behöver specialistvård? De som behöver oss personal för att kunna klara av ett så normalt liv som möjligt, med så stor värdighet som möjligt?
Vi har under åren gått utbildning efter utbildning och lärt oss hur dementa ska ha det och hur viktigt bemötandet är.
Vi har vänt ut och in på oss för att uppfylla kraven. Är inte detta viktigt längre? Nu släpps de dementa ut, vind för våg, till allas åskådning (när det blir tokigt) och till egen förvirring och förtvivlan.
Vi har fått lära oss att det finns knep att ta till för att lugna och trösta utan att använda piller. Att begränsa utrymmet, minska antalet människor runt omkring den som är orolig, ha tyst och lugnt, att själv vara lugn, att inte ha så mycket prylar runt. Att inte möta så många olika ansikten.
Det vi lärt oss går inte ihop med kommunens tänk hur vi nu ska sköta de dementa. Nu måste vi droga de dementa istället för att de ska klara vanliga äldreboenden.
Nyligen invigdes nya äldreboendet Sunnanäng, anpassat för de med demens. Både demensföreningen och kommunala pensionsrådet har varit rådgivande när äldreboendet planerats.
Till och med Kenneth Fahlesson, som har bestämt att det inte ska finnas gembon, är med och önskar lycka till.
Onsdag den 8 maj stod det i Norran hur viktigt det är för dementa att få närhet, medmänsklighet och bra boende. Specialistvård!
Nej, vi får det inte att gå ihop. Vi ser och hör hur fel det är! Är det ingen annan som reagerar? Alla ni som utbildat oss genom åren? Alla anhöriga? Alla speciallister?
Även efter reportaget i Norran om hur anställda inte vågar säga sin mening av rädsla för att få sparken måste vi våga och säger nu: så här ser det ut!
Både anhöriga och undersköterskor
SVAR DIREKT
”Gembo” står för gemensamhetsboende och det har vi även idag, men vi använder numera uteslutande begreppet äldreboende.
Skellefteå kommun har successivt både byggt om och byggt nya äldreboenden som ska vara anpassade till dagens behov. De nya boendena har cirka 60 bostäder per hus men är indelade i olika enheter, ofta med 10–12 boende per enhet.
Vid fördelning av bostäder utgår vi från vilka behov och önskemål den enskilde eller företrädare har och vilket boende som passar bäst. Det här gäller oavsett om det handlar om en person med en utredd demenssjukdom eller en person som behöver ett äldreboende men som inte har en demenssjukdom.
Medelåldern är hög på våra äldreboenden, vilket innebär att en person kan utveckla en demenssjukdom efter att ha flyttat in. I det läget måste man bedöma vad som är bäst för den enskilde; att flytta till en annan våning, till ett annat boende eller att bo kvar där personalen och miljön är känd.
Personalen har, precis som ni säger, fått utbildning och får även handledning från äldreomsorgens demensteam. Detta för att ni ska kunna göra ett bra jobb, minska oron för de boende och för att den enskilde inte ska behöva byta miljö. Läkemedelsgenomgångar genomförs på våra boenden kontinuerligt för att de boende ska ha rätt läkemedel.
Vi ska lyssna på de äldres synpunkter och tillsammans med dem planera, genomföra och följa upp det stöd vi ger.
Naturligtvis är det även viktigt att lyssna på personalens synpunkter för att få en god arbetsmiljö och ett bra liv för de äldre.
Kenneth Fahlesson
Orförande i socialnämnden, Skellefteå kommun