Jag och mina syskon levde med misshandeln under flera år utan att de sociala myndigheterna gjorde något. Grannar ringde polisen om och om igen, men misshandeln bara fortsatte.
Vår mor hamnade på lasarettet, misshandlad och blåslagen.
Mamma blåslagen! Framför våra ögon!
Misshandeln polisanmäldes - och togs tillbaka. ”Anmäl inte mig, för då dödar jag dig.” Ja, så sa han.
Hur många barn, hur många tonåringar, ser sin mor blir slagen, hotad med ord och tillhyggen, hotad till döden? Varje dag, varje natt. Vecka efter vecka. År efter år.
Jag gjorde det, vi syskon gjorde det. Men ingen hjälpte oss. Vi var under 18 år. Vi var barn.
Nu är jag myndig och vuxen. Ibland känner jag mig gammal, med en trasig själ som aldrig kan lagas.
Otrygg barndom