Planera så att fler känner sig trygga i trafiken, menar skribenten. Foto: Pär Lindström
Det finns några märkliga företeelser i dagens trafikplanering som jag har svårt förstå och som jag anser bidrar till ökad otrygghet i trafiken.
1. Tusentals övergångsställen försvann ute i landet när zebralagen infördes med motivet att övergångsställen är särskilt olycksdrabbade. Anledningen torde vara att många gångtrafikanter nyttjade övergångsställen i stället för att som nu korsa gator och vägar lite var som helst.
2. Skellefteå kommun tar bort trottoarer i bostadsområden utanför stadskärnan och ersätter med gräsyta. Därmed måste oskyddade gångtrafikanter ut i körbanan för att ta sig fram.
Även här är den för mig konstiga förklaringen att farten sänks och att gatan då blir säkrare och tryggare. Misstänker att det handlar om att spara pengar.
3. Blandtrafik blir allt vanligare, det vill säga fordonstrafik blandas med gångtrafik. Gångfartsgator men även gångpassager är exempel. Här handlar det om att samspela i trafiken, men klarar alla av det fullt ut?
Antalet olyckor med oskyddade gångtrafikanter och cyklister inblandade har ökat under 2000-talet, se NTF-s (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande) statistik.
Jag anser att skyddade trafikanter, det vill säga de som åker bil, prioriteras i förhållande till oskyddade alltså cyklister och gående, och att trafikplaneringen utgår från människor mitt i livet med full rörlighet, syn och hörsel.
Här måste det till en förändring. Planera så att fler känner sig trygga i trafiken.
Mats