Foto: JESSICA GOW / TT.
Då, i början av 1970-talet, fanns det knappt några flyktingar på min ort, utan det var lite exotiskt och spännande med oss adoptivbarn. Det var en fin tanke bakom att svenska föräldrar adopterade föräldralösa och sjuka barn från andra sidan jordklotet.
På 1980-talet var det heller inte så hårt klimat, men det var då som flyktingar började komma till det samhälle där jag bodde. Samtidigt blev organisationer som BSS, Bevara Sverige svenskt, kända, men de var ändå en ganska lite grupp, men hördes en del.
När jag i slutet av 1980-talet flyttade in till stan kändes den som en ganska snäll och trygg. Det fanns många adoptivbarn och mörkhyade och flyktingar fanns i Jörn redan då. Men det kändes ändå inte som att folk tyckte att de var ett problem.
I dag är läget helt annorlunda. Tiggarna har kommit och många retar sig på dem. Detta i kombination med att Skellefteå tar emot ganska många flyktingar gör att rasismen växer och klimatet har hårdnat ganska markant.
Jag som är mörkhyad blir ganska ofta utsatt på olika sätt trots att jag klär mig och för mig som vilken annan svensk som helst. Detta gör mig mycket ledsen och bekymrad.
Värst är gamla människor och ungdomar. De fäller högljudda kommentarer så jag hör vad de säger.
Sedan har vi smygrasismen, när man pratar med nedvärderande ton till eller om en mörkhyad människa i fikarummet på jobbet eller i andra sammanhang.
Det är så tråkigt att denna lugna och trevliga stad har drabbats av detta som man förr var ganska förskonad ifrån.
Så låt oss alla Skelleftebor stå upp och visa att vi inte tycker att det är okej med ökande rasism och främlingsfientlighet. Alla goda krafter måste tillsammans kämpa för nolltolerans mot rasism i Skellefteå.
Nolltolerans emot rasism