6 augusti 1945. En liten atombomb dödade över 100 000 människor. Bild från Hiroshima Peace Memorial Museum i Hiroshima,
Ibland händer det otroliga.
Fredagen den 7 juli röstade Sverige tillsammans med 121 andra länder i FN igenom en konvention mot kärnvapen.
En organisation (ICAN) som arbetet hårt i kampen mot kärnvapnen fick årets Fredspris för sin insats. ICANS:s generalsekreterare, svenskan Beatrice Fihn, och Setsuku Thurlow överlevare från Hiroshima, tog emot priset i Oslo.
När Sverige skulle underteckna konventionen, blev det stopp. Nato, med USA i spetsen varnade för att vårt samarbete med världens starkaste militärallians skull försvåras, om vi ratificerar konventionen.
I riksdagen verkar läget klart. Alliansen och Sverigedemokraterna ställer sig på Natos sida och menar därmed att vi inte ska gå med i FN:s arbete för fred och nedrustning.
Miljöpartiet och Vänstern vill att Sverige undertecknar konventionen. Socialdemokratin är delad och tar till ett beprövat knep för att undvika att frågan kommer upp i valrörelsen. Frågan ska utredas, den utredningen ska vara klar i oktober 2018. Valdagen är den 9 september.
För eller emot kärnvapen? Beatrice Fihn uttryckte sig mycket tänkvärt i sitt tacktal vid Nobelceremonin
Kärnvapnen kommer att få ett slut. Antingen gör vi slut på dem, eller de på oss.
Våra politiker och vi väljare har två alternativ. Antingen stödjer vi FN i arbetet för fred och nedrustning, eller att ställer oss bakom världens starkaste militärmakt.
Det valet borde vara enkelt.
Ibland händer flera otroliga saker. Först miraklet att 122 länder enas i kamp om att förbjuda kärnvapen.
Sedan hände något som jag aldrig trodde var möjligt. En majoritet i Sveriges riksdag vägrar att delta i den kampen.
Bertil Wallgren, Floby