Gunnar Karlson, C MUST, Försvarsmakten, talar vid Folk och Försvars rikskonferens 2017 Foto: Pontus Lundahl/TT Foto: Pontus Lundahl/TT.
Det pågår en märklig budgivning om vårt försvar. När nu regeringen kommer med en säkerhetsstrategi om hur vi ska arbeta med dessa svåra frågor sätter budgivning igång och ökar lavinartat. Man kan tro att det är krut, kulor, kanoner och kulsprutor det handlar om. Vi lever på 2000-talet och inte på tidigt 1800-tal när ryssen hälsade på senast.
Vi lever i en bräcklig värld beroende av it. Vi lever i en värld där man med en lastbil massakrerar oskyldiga människor. Vad gör vi i vårt underbara land? Vi sysslar med budgivning av våra försvarskostnader och tror att det skall lösa grundproblemen som vi står inför, i den förändrade värld som vi är en del av.
Vi ska utveckla och stärka försvaret i en takt som vi och försvaret klarar av, men vi lever inte i år 1939 så låt oss inte rusa iväg fylla våra förråd med krut, kulor, kanoner och kulsprutor.
Sikta på det samhälle vi lever i nu och dess problem.
Ryssen står inte vid våra gränser. De sitter framför sina datorer och leker kurragömma med oss. Fokusera på det. Vår första uppgift måste vara att stänga dörrarna så leken upphör, eller försvåras.
Jag har svårt att förstå varför man stänger hamnar på Gotland. Gasprojektet, en del av ett EU-projekt som en av våra bästa vänner, Tyskland, i EU, planerar och önskar. För att vara en del av EU:s energi strategi. Vi är en del av EU.
Visst vet jag att det ryssar som ska bygga gasledningen. Vi kan följa detta i detalj och tjäna pengar och skapa arbete, inte bara för att bevaka, utan vara en del av den. Var finns problemet?
Jag ser fram mot att vi får en riksdag som samlas sig kring de stora framtidsfrågorna där försvaret bara är en del i det, men inte störst.
Vår viktigaste fråga är våra barn och dess möjlighet att leva i framtiden, miljön i deras livsrum, i alla avseende. De behöver inte någon budgivarpolitik.
Alf Lindén, Skellefteå