Jag är en gammal man. Men snäll. Jag skulle vilja ha gott samvete åtminstone vid jul och hjälpa barn ute i världen genom att skicka en liten slant. Men jag kan inte. Ingen vill ha mina pengar, om jag inte swishar dem.
Jag kan inte åka buss till min tandläkare i stan heller, för det går bara en buss per dag. Dessutom gruvar jag mig för att busschauffören kanske kommer att kräva att jag ska swisha, han också.
Men det verkar finnas ett ljus mitt i det kompakta mörkret. En del chaufförer har löst både mitt och sina egna problem genom att helt enkelt strunta i att ta betalt. De vet visst inte riktigt de heller, fastän de inte ens är hälften så gamla som jag.
Så nu återstår bara för mig att få en tandläkartid som passar till den enda bussen och lyckas övertala tandläkaren att ta betalt på samma sätt som busschaufförerna.
Men å andra sidan innebär det att jag får ännu mera pengar över, som jag ändå inte kan skicka till Operation Smile eller Världens barn.
Hjälpsam men hjälplös
Västerbottningar tar ut minst kontanterSer ni inte det digitalt samhällets alla brister?I det digitala tyranniet finns snart inga undantag