Så har ännu en samhällsgranskande dokumentär haft sitt sista avsnitt – Den stora sjukhusstriden.
Dokumentären granskade den stora omstrukturering som nu håller på att ske av verksamheten på våra sjukhus.
Små sjukhus läggs ner i allt raskare takt till förmån för stora produktionsenheter. För det är så våra riksdagspolitiker gärna talar om vår sjukvård, med en terminologi hämtad från den privata tillverkningsindustrin.
”Lögn, förbannad lögn och statistik”, är ett citat av Mark Twain som faktiskt passar rätt bra när det gäller den statliga utredningen som ligger till grund för den här omstruktureringen.
De 500 påstådda patienterna vars liv gått förlorade på grund av att de behandlats av personal som inte har tillräcklig erfarenhet, de 500 patienterna existerar inte.
Med statistik baserat på rena felaktigheter så har utredarna gett våra politiker ett känslomässigt argument till något som i själva verket handlar om ekonomi och effektivisering.
När vår sjukvårdsminister uppmärksammas på utredningens brister, då reagerar hon med bestörtning. Hon påstår att hon känner sig vilseledd.
Men hon kommer inte gå från den reaktionen till modet att säga stopp, nu räcker det!
De ekonomiska vinsterna är nämligen långt mycket större än tryggheten för oss att ha ett sjukhus på orten.
Och det är bara vi som bor här i Skellefteå, både medborgare och politiker, som kan påverka vår egen framtid.
Därför skulle jag gärna se att våra lokala politiska företrädare inför valet berättar om hur de ser på Skellefteå lasaretts framtid.
Är det någon av er som vågar ställa sig på barrikaden trots att frågan ligger på landstingsnivå?
Mikael Karlsson, Skellefteå
Slagordet ”träning ger färdighet” stämmer dåligt