Svar till Dan Johanssons insändare i Norran 10 april,
Skellefteås politiker antar att kulturhuset ska leda till positiva synergieffekter. De antar att handeln i centrala Skellefteå kommer öka och att arbetstillfällen kommer skapas. De antar eftersom de inte vet.
Det vi vet är att kulturhus inte föranleder varken utökat skatteunderlag eller befolkningstillväxt. Argumenten förefaller därför lika abstrakta som konsten de måhända vill förvara.
Jämte värdet av god kommunal kärnverksamhet har vi i Folkinitiativet Stoppa Kulturhuset svårt att se ett genuint behov av det föreslagna kulturhuset.
Byggnadsverket som kommunen lånar över en halv miljard kronor för att uppföra. Som trots sin underfinansiering på 20-30 miljoner per år ska återbetalas med snart rörlig ränta. Vid nästa lågkonjunktur, då svångremmen dras åt, kommer det kapitalet att saknas på förvaltningarna.
Trots våra motiv, i grunden baserade på ansvarsfull prioritering av kommunala medel, tycker Johansson att vi går både Umeå och överklassens ärenden. Hur han kan dra den slutsatsen kan jag inte förstå, men resonemanget verkar han styrka med sitt långa LO-medlemskap.
Oaktat Johanssons resonemang tror jag ändå att de flesta LO-anslutna begriper vår oro. Omsorgspersonal under besparingskrav har nog svårt att se hur kulturhuset är viktigt när de redan idag sliter med mindre medel än de behöver. Johanssons försök att göra detta till en klassfråga får oss i Folkinitiativet Stoppa Kulturhuset att fundera om det verkligen var folket som tjänade på bröd och skådespel?
Johansson argumenterar dessutom på ett sätt som medför att motsatsen till Umeelitens totala dominans i norra Sverige är ett kostsamt kulturhus i Skellefteå.
Om Umeå är Johanssons verkliga farhåga borde hans insändare lämpligtvis handlat om Region Västerbotten istället. För är det verkligen så fel att förankra kulturhuset bland de som ska betala det?
Markku AbrahamssonSkellefteå