Under perioder har jag praktiserat på en förskola inom Skellefteå kommun.
Jag fick en väldigt positiv upplevelse av barnen och de uppskattade mig som person. Men det tråkiga var att personalen, som för övrigt var ålderstigen, inte var så trevliga och jag tycker de behandlade ungarna helt respektlöst.
Förskollärarna på skolan hade utbildningar som var 20 år gamla och på den tiden gällde kadaverdisciplin. De tyckte inte att jag skulle engagera, samtala och agera när det gällde barnen. Det första som hände var att de ställde obehagliga frågor om mina avsikter med barnen.
Var kommer barnens bästa in i skolverksamheten? Föräldrarna uppskattade mitt arbete under den tid som jag tillbringade i skolan. Barnen avgudade mig och lärde sig mycket om livet.
Ska skolan var en plats där personer med olika utbildning får aktivera barn? Vad är det som säger att en person med akademisk utbildning är mest lämplig att lära barn?
I min generation lärde vi mycket av originella och ibland lite udda figurer. Om föräldrarna hade inflytande på verksamheten skulle det också bli en bättre miljö för våra små barn. Vilket ansvar har kommunen för att främja barnens bästa?
Barnens vän