Historiskt har Skelleftebygden begåvats med erkänt duktiga ledslitare, och åtskilliga är de krämpor som Brattlid-Jonk, Finnträsk-Anna och SJ-Alvar botat genom åren.
Hur hamnade kunskapen i deras händer?
Människor som drabbas av whiplashskador och därtill kroniska nacksmärtor, har i dagens sjukvård inte så lätt att finna tillräckligt med hjälp.
Forskning visar att träning är en av de viktigaste metoderna för att lindra smärta.
Vid kronisk smärta är dock träning ett alltför trubbigt verktyg.
”Endast vetemjöl räcker inte för att baka en sockerkaka” och på liknande sätt behövs det flera ingredienser än att få ett träningsprogram i handen, för att lindra en kronisk nackskada.
Kognitiv beteendeterapi (KBT), massage, akupunktur och mobilisering är exempel på verktyg i jakten på att uppnå ett optimalt behandlingsresultat. Stöd från vänner fungerar som ett fångstnät, för att förhindra ett alltför högt fall.
Kommunikation med arbetsförmedling och försäkringskassa i kombination med en plan för återgång till ett eventuellt arbete medför att kunden känner sig väl omhändertagen, vilket sätter igång full produktion av kroppsegna mediciner (placeboeffekten) som bidrar till ett snabbare tillfrisknande.
Tyvärr så tillför stafettläkarna inte den kontinuitet i vården, som de kroniska smärtpatienterna så väl behöver.
Allt var inte bättre förr, men nog skulle bygdens dåtida kotknackare ha mycket att lära ut till dagens vårdgivare, innan kunskapen gick i graven.
Thomas Ottosson, Skellefteå